söndag 16 oktober 2011

Tuppkam i plutande plyte

Lyssnar med växande förtvivlan på P1 Kalibers program om hur tuppkycklingar framavlade för att få så stora tuppkammar som möjligt föds upp i bur, i syfte att extrakt ur kammarna ska bli en "naturlig" filler till plutmunnar.
Eller varför inte en antirynkkräm innehållande tuppkamsextrakt.

Leva 28 veckor i bur, bland tiotusen andra skrikande kycklingar, sen hängas upp i fötterna, bedövas med strömförande vatten, få halsen avskuren, tuppkammen avskuren och sen malas ned till minkfoder alternativt skickas till närmaste biogasanläggning för rötning och förbränning.
Hu.
Det är illa nog att tuppkycklingar föds upp på detta vis i medicinskt syfte, men för skönhetsprodukter känns det bara helt sjukt.
Hoppas verkligen att det blir ett stopp för detta.

Och kommer att tänka på en bekants reseanekdot:

På flighten från New York till Stockholm kom hon på sig själv med att stirra på en ung kvinna med Kalle Anka-liknande läppar. De var helt enkelt så stora att det inte gick att låta bli att stirra. Hon knuffade sin man i sidan och han tittade också och häpnade - sen märker hon hur det går som en rörelse genom flygplanskabinen där en efter en upptäcker de groteska läpparna och gör sitt resesällskap uppmärksamt på vad de sett...och hur folk tittar först en gång och vänder sig bort för att det faktiskt inte är artigt att stirra, men ofrivilligt tittar både en andra och en tredje gång för att de helt enkelt inte tror sina ögon.

Märkliga saker vi människor gör för att bli sedda och bekräftade.

Inga kommentarer: